Jaha... Väskan är packad! Redo för resan om väntar runt hörnet!

Men hur tar jag mig ut ur besöket?

Lite svårt att tänka med tanke på att jag åker hemifrån idag fredag! Men själva resan börjar inte förens på måndag! Hur ska man packa då?

Bara duschen och disken kvar sen lämnar jag hemmet för lite mer än en vecka! Skönt som attan ska det bli!

Bara familjen kommer ihåg att jag är i Norge också så dem inte sätter ut skallgångskedja efter mig när jag inte svarar i telefonen!

Igår kväll var jag och älsk töntigare än töntigast men det kändes inte töntigt... bara för att det är med han för det finns ingen annan kille som jag varit så avslappnad med och jag tror på det här med distansförhållande... till och med stenhårt tror jag på det!

Vi låg och berättade vad vi tyckte om med varandra/ hos varandra!

Och håll i er detta genom sms då vi egentligen borde ha sovit båda två redan..

Men som vanligt så kunde jag inte sova och klockan blev än en gång fyra på natten!

Det är konstigt föresten... människor man träffar genom jobbet vilket intryck dem gör och att man bryr sig om dem... att dem inte bara är en person genom jobbet...

Som nu! En gäst har blivit häktad och jag... ja, jag väntar med spänning för att se om han är kvar eller ej! Varför? Varför bryr jag mig egentligen?

Nej ta tag i disken nu och sen en långdusch! Skööööööönt!!!!

Igår var jag hemma hos en äldre vän! 

Hon skulle logist sätt kunna vara min mamma men är en väkdigt bra vän som jag vet att jag kan prata med allt om! Och inte behöva skämmas för nåt som jag gör eller har gjort i mitt liv!

Det är väl så vänskap ska vara antar jag!

Jag började prata om min vän med barn! Och att jag tyvärr inte orkar träffa henne, jag orkar inte umgås med henne! Hon tar för mycket av mina krafter!

Dessvärre har hon nu barn! Underbara små ungar som jag älskar över allt annat och som jag skulle dö för!

Och jag skojjar inte när jag säger att saknaden efter dem dödar mig sakta men säkert! Men just att jag nu inte orkar umgås med henne så träffar jag ju heller inte barnen :( Hur i hela världen ska jag göra!

Min äldre vän sa till mig att människor kommer in i ens liv för att man behöver dem! När man inte behöver dem längre tar man sakta avstånd från dem! Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att det är ju precis vad jag håller på att göra!

Vad gör man för att behålla en vänskap som egentligen inte finns?

HJÄLP!!!